Spik i foten

Nu har det gått ett år (och några dagar) sedan jag stelopererade stortån. Jag måste säga att det gått över förväntan bra! Innan operationen ömmade stortån ofta, framförallt i början av löpträning och en stund efter träning. Jag kom ofta på mig med att massera stortån för att den var öm. Jag har definitivt mindre smärta nu. Stel är den ju fortfarande, t.o.m. lite stelare än innan operation, men det skaver inte längre i den förstörda stortåleden.

Jag kom aldrig under 40 minuter på milen i år. Hässelbyloppet förra helgen gick riktigt dåligt, men jag gjorde fyra andra millopp i år mellan 40:07 och 40:43. Mest nöjd är jag ändå med 1.28 på Stockholm halvmarathon. Det är förvisso fyra minuter långsammare än innan operationen, men det tar sin tid att hämta igen förlorad träning i min ålder. Framförallt är det känslan jag hade genom hela loppet som jag är nöjd med, kontrollerat och roligt hela tiden.

Jag ska boka in ett återbesök hos Hand and Foot surgery så att de kan kontrollera att allt är som det ska. Jag känner ju att allt verkar läkt bra, men det skadar inte att få det kontrollerat.

Det är möjligt att jag slutar blogga om Hallux Rigidus här. Skicka kommentarer om ni vill. Jag kommer läsa dem förr eller senare. Vill ni ha mer information så finns åtminstone två grupper på Facebook: Hallux Rigidus Support Group och Big Toe Fusion Options.

Länge sedan jag uppdaterade nu, ber om ursäkt för det! Min tanke var att kunna skriva att ”nu är jag tillbaka under 40 minuter på milen”, men efter fyra försök får jag helt enkelt acceptera att jag fortfarande inte är där, fastän det varit snubblande nära:

• Kungsholmen Runt, 11 maj, 40.43
• Söder Runt, 8 juni, 40.25
• STHLM10, Vetaran-SM, 13 juni, 40.07
• Midnattsloppet, 17 augusti, 40.34

Mellan 4.01 och 4.04 i snitt. Helt ok ändå 10 månader efter operation! Klämde till med 19.00.51 på 5000m på Stadion i tisdags, 3.48-fart. Hade hoppats på bättre tid även där, men allt pekar åt rätt håll i alla fall! Det blev 20 mil löpning och 20 mil cykling i juli, så jag är definitivt igång igen!

Jag kan varmt rekommendera Hand and Foot Surgery och framförallt Professor Ibrahim Turan, som opererade mig!

Det är inte tån som hindrar mig i första hand utan mitt diskbråck, som jag fick i januari 2018. Och nu är det inte ens ryggen som är problemet utan höger ben, som är lite avsomnat p.g.a. att nerverna svarar dåligt efter diskbråcket. Höger lår känns som efter en mara (eller åtminstone en halvmara) så fort jag börjar jogga lite. Jag har naturligtvis tränat mindre än jag brukar för att jag haft ont, men nu kan jag springa alltmer obehindrat. En del skor har jag fått lägga på hyllan permanent för att tån kommer i kläm för mycket; Hoka Tracer, Adidas Tempo t.ex. Jag kör all mängdträning i Adidas Solar Boost och tävlar i Adidas Adios Boost, båda funkar utmärkt! Tån skulle opererades så att den är lite uppåtböjd för att ge ok från skjut utan att för den skull göra det omöjligt att få på sig de flesta skor. Jag tycker det lyckats riktigt bra. Dock skulle den också peka rakare framåt, men den pekar minst lika mycket inåt som förut, troligen lite mer. Det gör att stortån skaver mot granntån. Lite obekvämt, men absolut inte ont. Kanske är det bra för frånskjutet i steget ändå. Om den varit rakare hade det nog blivit mer belastning på främre delen av stortån.

Jag har nu kommit så långt att jag tycker springa är en ren njutning igen! Under en tid tvingade jag mig ut för att hålla löpningen i liv fastän det mest kändes både plågsamt och långsamt. Cykling har funkat bra länge, så börja med det för att komma igång efter operation!

Dags för ny uppdatering, fem månader efter operation. Jag är i gång ordentligt med träningen. Det blir mest pendel-cykling till jobbet, men jag springer allt mer. Har sprungit några intervallpass – korta backar, 400-ingar, fartlek. Det går hyggligt bra, men jag blir lite öm i tån efteråt. Känner fortfarande varken att jag ångrar operationen eller att det blivit påtagligt bättre. Än så länge väger uppehållet i träningen p.g.a. operationen över, så det inte riktigt känns värt att ha gjort operationen. Men jag kan springa och blir snabbt i allt bättre form, om än från en låg nivå. Jag trappar upp löpningen försiktigt. Sprang fyra mil i januari, sju mil i februari och är uppe i tio mil nu i mars. Fem 400-ingar i 3.20-3.30 fart funkar bra nu, att jämföra med 3x2min@4.10 för en månad sedan. Samtidigt har jag cyklat 70 mil i år och en hel del alternativ träning och rehab, så träningsmängden är riktigt bra. Diskbråcket är fortfarande ett större problem än tån. Jag är väldigt stum och stel i höger lår, höft och vad. Undrar om det någonsin kommer släppa.

Hög tid för en uppdatering nu när fyra månader gått sedan operation!

Jag fick ju benhinneinflammation efter att ha satt igång för hårt med träningen vid årsskiftet. Den är nästan helt borta. Underbenet blir lite svullet efter träning, men ingen smärta. Skönt att det gick så lätt att bli av med!

Jag kan fortfarande inte påstå att det känns bättre i tån än innan operation, men jag hoppas och tror att den dagen kommer. Jag har dålig balans och får inte riktigt ner tån när jag springer. Det blir ingen riktig markkontakt. Funderar på att låta göra ett gjutet inlägg. Det är lite ömt i tån när jag springer, men känns ingenting annars.

Diskbråcket är som det varit ett tag. Känselbortfall i höger ben. Låret känns stumt och underbenet känns knappt alls.

Har cykelpendlat mycket och det går fint. Har kört fem pass bodypump i år. Grymt kul! Det enda som inte fungerar är utfallssteg, men jag har fått en alternativ övning att göra då. Crosstrainer och spinning av och till. Löpning, som ju är mitt huvudmål, kör jag tre ggr i veckan, ca fem km per gång. Har kunnat köra 3x2min i 4.10-fart. Hade gått att klämma i snabbare, men jag tar det försiktigt nu, så att jag inte får nya bakslag.

Långhelg i Högbo bruk. Jättemysig helg med fantastisk mat och skidåkning. Det var allt annat än skönt att ta på, ha på sig och ta av skatepjäxor, men jag tror ändå klassiskt hade varit ännu värre eftersom man böjer stortån en hel del då. Tyvärr var det rätt smärtsamt att åka skidor med stortån, men jag hoppas det blir bättre längre fram. Att jag har benhinneinflammation gör ju inte känslan bättre. Efter knappt en mil kändes det som ett vasst gruskorn under stortåns trampdyna. Väldigt oskönt. Blev bara 35 km totalt, snabbaste 8km gick i 4.20-fart. För några år sedan körde jag 80 km på två dagar och 15km i 3.30-fart.

Benhinneinflammation – det var ju inte helt oväntat efter en intensiv träningsvecka på Playitas. Ont på framsidan av skenbenet/underbenet. Har haft det i tio dagar nu och det är klart bättre, men kan fortfarande inte springa. Gör fortfarande rejält ont bara att gå i tio minuter. Cykla går enormt mycket bättre, aktiverar inte det onda alls och känns som att det rent av gör gott. Smörjer in med Voltaren (kan hjälpa fast det egentligen inte är en inflammation) och äter Ipren. Från Wikipedia: ”Benhinneinflammation orsakas vanligen av överansträngning p.g.a. för intensiv träning, för snabb ökning av träningsdosen, hög hålfot (högt fotvalv), pronation av foten, ändrad skotyp, byte av underlag eller träning på hårt underlag. Benhinneinflammation uppstår företrädesvis under och efter löpning, hoppträning eller långpromenader och kan ta lång tid att läka. ” Klockrent att jag dels ökat för mycket med träningen, dels ändrat löpteknik för att skona stortån. Klantigt, men inget att göra något åt nu.

Försöker träna upp högerfoten med att stå på ett ben och göra tåhävningar. Jag har superdålig balans på högerfoten efter operationen, så det går så där, men det är bara att hänga i.

Löpning	29,92 km	2:58:12	5:57 min/km
Cykel	166,77 km	8:04:28	23,93 km/h
Gruppträning	0,00 km	2:00:00	–
Styrka	0,00 km	20:00	–
Övrig träning	0,00 km	3:25:00	–

En vecka på Playitas går alldeles för fort. Innan operation trodde jag att jag kanske skulle kunna promenera och köra cross-trainer och rehabövningar den här veckan, men det har gått över förväntan med löpning, cykel, spinning, bodypump m.m. 17 timmar träning den här veckan (inkl tre timmar väldigt lugn stretch, relax o rehab). Sista dagen hade jag ont på framsidan av höger vad, men körde ändå 45 minuter cross trainer efter 12 km löpning eftersom det var sista chansen innan hemfärd och dagen efter garanterat var vilodag. Men det blev för mycket. Tån lite öm när jag går, men framförallt värker framsida höger vad mycket. Det knepiga är att jag inte vet om det är tån eller diskbråcket, som är boven. Diskbråcket orsakar känselbortfall i vaden. Det kan också vara indirekt orsakat av att jag belastar fel för att tån är lite känslig fortfarande. Jag ordinerar mig själv lite vila, så hoppas jag att det går över.

Här går det undan. Ja, alltså inte tempot, men rehabiliteringen. Igår en timme spinning. Idag 13,5 km jogg till fyren vid Playitas. Det kändes ganska bra upp, men ner gick jag en del för att inte överbelasta. Lite ömt i tån. Träningsvärk efter spinningen och värre kommer det bli av denna jogg.

Idag är det prick ett år sedan jag fick diskbråck. Det är fortfarande inte bra. Så bloggen kanske borde handla om diskbråck istället. Nerverna till vissa muskler i höger lår och vad funkar inte än. Ingen knäreflex och dålig känsel i höger vad. Idag kändes höger lår som det gjort sedan jag fick diskbråck; som om jag redan sprungit ett marathon ungefär. Men jag kan springa och är glad för det!

Jag har joggat. Ute. I skogen. På is. Kändes bättre än på löpband. Jag hade broddar så det var inte farligt halt. Det blev 5 km igår och 5 km idag. Ryggen/diskbråcket besvärade mer än tån, vilket ju är både bra och dåligt. Skönt att tån känns stark och pålitlig trots terräng och halka. Att jag belastar den foten mindre är nog mest omedveten försiktighet.

På juldagen, tio veckor efter operation, joggade jag runt på yttervarvet på löpbanan i Uppsala. Varvade fyra set om fem lugna varv (ca 1km) jogg med spinning. Kändes bra, men tog det mycket lugnt för säkerhets skull. Redan för en vecka sedan körde jag 5×2 min på löpband med gåvila emellan och sedan har jag kört liknande, men lite längre, löpbandspass två gånger till, blandat med spinning, stakmaskin, crosstrainer och rehabövningar. Totalt har jag väl joggat knappt 15 km och aldrig längre än 6 min i ett sträck. Men ändå därmed bevisat; det går att jogga utan smärta efter steloperation! Går det att springa fort? Och mycket? Jag tror det, men vi får se! Jag har dessutom jobbpendlat med cykeln drygt 25 mil i november+december, mer än jag cyklat under vintermånader på många år. Så jag är definitivt igång igen efter operationen och det är otroligt skönt!